Olle Frisk har legat på barnavdelningen 108 på Östersunds sjukhus sedan i fredags kväll.

– Jag mår bra, säger han.

Fast ovanpå de djupa såren efter björntänder och klor så har han nu däckats av magsjukevirus.

– Det är magsjuka på avdelningen. Vi är isolerade.

Det innebar i helgen att Olle inte fick lämna rummet och än mindre avdelningen för att träffa journalister. Och journalister och fotografer fick inte komma in på avdelning 108.

Det var alldeles i slutet av skoldagen i fredags som det livsfarliga björnmötet skedde.

De 14 eleverna i klass 6 i Funäsdalens Centralskolan hade idrottslektion i och kring utförsbackarna på Funäsdalsberget.

De flesta av barnen åkte i skogen vid sidan om backarna. Olle åkte tillsammans med Robin Swedén, Oskar Olsson, Olle Backman och Martin Sandvold i skogen mellan 200 och 300 meter från närmaste backe.

– Man har tröttnat på de pistade backarna. Det är då man ger sig ut i skogen och gör egna spår.

Olle berättar att alla barnen åker i skogen. Själv har han gjort det sedan han var sex år gammal. Men varken han eller någon annan har tidigare stött på något djur vid den här typen av skidåkning.

Klockan 15.15 skulle barnen och idrottsläraren träffas vid Ankarliften för att avsluta dagen och skolveckan. På vägen ned åkte Olle och hans kompisar över bland annat en snöhöljd bergsavsats, då plötsligt en yrvaken och vrålande björn tittade upp genom ett hål.

Olle tvärnitade, backade undan och föll då baklänges ned i det större hål som var ingången till björnidet.

Blixtsnabbt var björnhonan över honom, bet sig fast i ett av hans lår och drog ned honom i idet.

Olle kämpade emot. Han försökte ta sig ut men blev indragen igen.

– Är det här döden? Skulle jag verkligen dö just nu, berättar Olle om sina tankar.

Kanske var det att han faktiskt gav upp som räddade hans liv och som gör att han blir tonåring 7 maj när han fyller 13 år.

– Jag slutade att streta emot. Då blev det tyst och så klev hon över mig och gick ut. Jag tror att hon trodde att jag var död eftersom jag slutade att röra mig.

Nu insåg Olle att han hade chansen att klara sig.

– Jag tog tag med stavarna och tryckte mig själv upp genom hålet.

Väl uppe på björnidets tak fanns björnhonan kvar, utlockad och distraherad av Olles kamrater. De skrek, viftade med skidstavarna och slog med stavarna mot björnen som snurrade runt mot Olle. Men när Olle höjde sina stavar så vände björnen om och försvann.

– Det var en lättnad att hon inte skulle på oss igen och att ingen annan hade blivit skadad.

Stödd av kamraterna tog sig Olle långsamt mot backsystemet.

– Jag var tvungen att sätta mig ned ibland.

Väl i backen ställde sig Olle bakom Robin på hans skidor och åkte ned till hopp- och lekområdet Träparken. Där flyttade han över till snöskoter och färd till platsen för ambulanshelikopterns avfärd. Olles pappa Magnus Frisk anslöt och med sjukvårdspersonal flög de mot Östersund och akutsjukvården på sjukhuset.

– Det var en lugn känsla. Man visste att man hade folk omkring sig som kunde sin sak.

På fredagskvällen opererades Olle i Östersund. Han fick dränage för att leda ut vätska från de sargade benen och från såren på ryggslutet. Ansiktet klarade han utan skador.

Han får bakteriedödande antibiotika och receptfria värktabletter mot smärtan.

Läkarna har sagt att han får lämna sjukhuset i början av veckan.

Så fort han får kommer Olle att spänna på sig slalomskidorna igen. De har hämtats ned från berget.

Men hjälmen som han fått ärva av 25-årige storebrodern Henrik ligger kvar i björnidet, intill en björnunge. Och ytterligare en björnunge verkar sova i idet.

Olle tänker också åka i skogen igen.

– Men kanske inte på den sidan av alla backar.

Han säger att han inte har drömt några mardrömmar efter det som hände. Och i bearbetningen finns en viss stolthet.

– Jag måste vara den enda i hela världen nästan, i Sverige är jag helt klart den ende som åkt skidor på ett björnide och blivit neddragen.

Och här är ett foto:

  :( stackars han !! Men nu ska jag äta kvälds ficka xC är inte ens hungrig. Men hejjjddååå ♥